get_title(@exhibition)
Closer (2012) — Elizabet Thun
Still waiting (2012) — Elizabet Thun
Endless, Nameless (2012) — Elizabet Thun
Solitude (2012) — Elizabet Thun
Isolation (2012) — Elizabet Thun
Fidget (2011) — Elizabet Thun
Fidget II (2012) — Elizabet Thun
Barred and Bolted (2012) — Elizabet Thun
The past is a part of  the future (2011) — Elizabet Thun

Closer

Platsen där minnet börjar och verkligheten slutar kan vara ett flytande förrädiskt tillstånd.
Det ovissa kan vara intressant och triggande men också verka plågsamt och outhärdligt.
Det ligger något lockande i det tvetydiga, att röra sig i mellan två poler.
Ord som är centralt för mitt måleri och bildspråk är stillhet, scen, väntan, dold, närvaro och frånvaro.

Under en längre period har jag arbetat med en större serie målningar som tagit utgångspunkt i övergivna platser och rum.
Verkliga, fiktiva platser och mentala rum som befinner sig i ett mellanläge, mellan att berätta något men samtidigt sluta sig. Att tveka och betrakta. Att se vad som inte händer.

Jag är intresserad av platser och miljöer där människan haft ett finger med i spelet, lämnat sitt visitkort på gott och ont. Platsen som är åstadkommen eller snarare övertagen av mänskligheten, som förvaring, förberedelse (i väntan på något) eller närmast förstörelse. Rummet hade ett syfte men någonstans upphör det och ljuden tystnar. Det som sedan uppstår fascinerar mig. Tiden består, dagar passerar och en förmultnande process inleds. Det handlar inte om nostalgi utan om att inkludera och ge rum till en händelse eller en tid. Vad sker efteråt? När naturen, omgivningen ger kall på sitt. Människa och natur under gemensam regi.

Jag vill att människan eller händelsen ska gestaltas genom en närvarande frånvaro.
Låta betraktaren möta scenen och ’känna in’ den utan att veta var i händelseförloppet du befinner dig där skeenden får framträda som ett eko utan att berätta för mycket.

I scenen låter jag parallella tider bilda olika lager, självupplevda och fiktiva situationer och händelser blandas med drömmar, dåtid och nutid.
Drömmens självklara logik trots en haltande information har en klar koppling till mitt måleri.
Minnet av en dröm, hur den samtidigt kan vara så flyktig och långsamt lösas upp men också skarp och verklig påminner om hur jag behandlar mitt bildmaterial.

Closer kan betyda både att närma sig och att avsluta något. Jag rör mig kring de båda orden, men var det börjar eller slutar är diffust. Rummet, scenen är ett tema jag ofta återvänder till i mitt måleri. Platsen återkommer i olika skepnader men den är aldrig främmande.

Motta nyhetsbrev

Nyhetsbrevet sendes ut i forkant av utstillinger, samt ved kunstnersamtaler og andre viktige hendelser.

Personvern